Av: Astrid Lindgren

Regi: Lilian Pettersson

Dramatisering: Olle Ljungberg, Thomas Kinding

”Gå ner till Strandvägskajen i Stockholm en sommarmorgon och se om där ligger en liten vit skärgårdsbåt med namnet Saltkråkan I. Prick klockan tio kommer hon att klämta till avgång och backa från kajen för nu ska hon ut på sin vanliga färd, den som slutar vid öarna ytterst i havsbandet. Över vida fjärdar och genom smala sund, förbi hundra gröna holmar och tusen gråa skär stävar hon fram helt oförtrutet, det går inte fort, och solen står redan lågt när hon kommer till sin sista brygga, den på Saltkråkan, ön som har gett henne sitt namn.
Men på Saltkråkan bor det människor. Inte många. På sin höjd tjugo stycken. Det vill säga om vintern. Om sommarn kommer där sommargäster.
Just en sådan där sommargästfamilj fanns med på Saltkråkan I en dag i juni härom året. Det var en far och hans fyra barn, Melkerson hette de, stockholmare var de, ingen av dem hade varit på Saltkråkan förut. Därför var de nu mycket förväntansfulla.
Blev deras sommar ljuvligare, händelserikare och roligare än den skärgårdssommar som tusentals andra stockholmare upplever varje år? Det är svårt att säga. Familjen Melkerson tyckte nog att den var det.” - Astrid Lindgren

Trots väldigt lite skärgård i Purmo ska vi ta er med att följa Melkers dagliga vedermödor, Malins kärleksbekymmer, Tjorvens oändliga visdomar och alla andra skärgårdsbor och sommargäster.