Manusförfattare: Tommy Olin
Regi: Lilian Pettersson

Finland blev självständigt 1917. Med historiens facit för handen kan det idag upplevas som förutbestämt att så skulle ske. Så var det emellertid inte. Historien är full av tillfälligheter. Ännu kring 1890 var det knappast någon i det dåtida Finland som trodde att Finland, som då var en obetydlig del av det väldiga ryska imperiet, varken borde eller kunde bli självständigt. Vad var det då som hände under de år från sekelskiftet 1900 framåt, då det för Finlands folk stod allt mer klart att självständighet var den enda möjliga vägen för Finland att kvarstå som en stat och en nation?

Finland blev 1809 en del av det ryska riket, formellt som ett storfurstendöme. Kejsar Alexander I garanterade då att lagarna från den svenska tiden skulle fortsätta att gälla i Finland och att Finland skulle styras separat från resten av kejsardömet. Kejsaren representerades i Finland av en generalguvernör, och där senaten styrde i kejsarens namn. Detta fungerade i stort sett smärtfritt till omkring 1890. Då hade starka krafter i Ryssland börjat verka för att de olika folkslagen i det mångkulturella Ryssland skulle russifieras.  Finland, med sina egna lagar och kulturella särdrag var en nagel i ögat på dessa s.k. panslavister.

Nikolaj II blev kejsare 1894. Han var viljesvag och förlitade sig i stor utsträckning på sina rådgivare, vilka till betydande del var panslavister. Finland hamnade då i skottgluggen. Kejsaren utnämnde 1898 Nikolaj Bobrikov till generalguvernör i Finland. Genom det s.k. februarimanifestet 1899, och senare genom den s.k. diktaturförordningen 1903, fick Bobrikov rätt att sätta sig över finländska lagar. Han kunde då ta itu med sitt förryskningsprogram.  Målsättningen med detta var att Finland skull bli som vilken som helst rysk provins, utan några som helst särrättigheter och där ryskan var det dominerande språket. I slutändan kunde detta även ha lett till att den finska och finlandssvenska kulturella identiteten gått förlorad.

Bobrikovs åtgärder upplevdes av stora delar av befolkningen som olagliga. Laglydiga statstjänstemän som vägrade följa hans påbud avskedades och ersattes med s.k. undfallenhetsmän, som gick ryssarnas ärenden. Vissa avskedade tjänstemän och en del ledare för de s.k. konstitutionella kretsar som motarbetade de olagliga åtgärderna, blev landsförvisade eller deporterade. De statstjänstemän som kvarstod i regimens tjänst blev illa sedda av lokalbefolkningen. Delar av landets befolkning engagerades i motståndet mot förryskningen och de olagliga åtgärderna. Mest synbar blev kampen lokalt mot den värnpliktslag som tillkom 1901, helt med förbigående av finländska lagstiftningsorgan.

Den första förtrycksperioden upphörde 1905. Bobrikov hade då skjutits, svåra upplopp hade drabbat Sankt Petersburg och Ryssland hade förlorat det pågående kriget mot Japan. Nikolaj II fann då för gott att i det s.k. novembermanifestet upphäva de lagar och förordningar som upplevts som olagliga i Finland, och livet i Finland återgick för en tid till det normala.

Skådespelet utspelar sig i ett fiktivt österbottniskt lokalsamhälle åren 1898-1905. De i skådespelet relaterade händelserna har inträffat i verkligen, dock inte samtidigt eller på samma plats.

Tommy Olin, manusförfattare

Äntligen är sommaren tillbaka hos oss med allt vad som hör till bl.a. sommarteater. I sommar är vi speciellt stolta över den pjäs ni kommer att få ta del av.
Pjäsen är skriven av vår egen mångårige medarbetare Tommy Olin och bygger på faktiska händelser som utspelats på olika platser runt om i svenska Österbotten.
Handlingen är förlagd till en fiktiv plats, denna gång Backeby, där vi får följa människornas oro, hopp, kamp, handlingar och umbäranden under den första förryskningsperioden.

Samt en gnutta kärlek som ju hör sommaren till också.

Bästa publik, välkomna till ”Frihetsdrömmar”!

Robert Nyberg, ordförande