av Astrid Lindgren
Regi: Göran Sjöholm

Astrid Lindgren skrev boken om Emil 1963 och efter det har nya berättelser, filmer och bilderböcker utkommit. Och nu hör nog ”Emil i Lönneberga”  till kulturskatterna i vårt samhälle, som de flesta av oss fått ta del av. Nu dyker  Emil  upp vid Åliden i Purmo, närmare bestämt som sommarteater, med premiär fredag 26 juni. Det är självfallet underhållning för hela familjen, där många av de fina sångerna, till akompanjemang av orkester under ledning av Kent Granbacka, finns med. 

Repetitionerna är i full gång och vi gör allt för att leva upp till de stora förväntningarna som finns  både bland äldre och yngre i vår kommande publik. Naturligtvis finns inte alla hyss med, men jag tror ändå att ingen ska gå besviken från föreställningen. Gör man Emil i Lönneberga har man nog alla chanser att göra meningsfull underhållning, säger regissören.

Åt sin manliga förebild Alfred avslöjar Emil i ett sammanhang, att han när han blir stor ska bli kommunalnämndens ordförande. Det var när de satt i snickerbodan och pratade om snus och Emil ville ha fritt snus åt fattighjonen. Vilket hyss va! Nu vet vi inte om Emil blev kommunalpolitiker, eftersom han är Astrid Lindgrens  sagofigur som ständigt förblir den åtta-åriga parveln och en av våra favoriter, nu redan i fjärde generation.

(Emil skulle ha blivit en bra kommunalnämnds ordförande, om han dessutom haft t.ex amatörteater som hobby. Han har ju allt, han är snäll och omtänksam och framförallt  påhittig. Han är kreativ. Att hans påhittighet inte ses med så blida ögon av pappa Anton… ja det får vi sätta på Antons temperament-konto.)

”De kanske varmaste scenerna står Alfred (Mats Holm) och Emil för, med ögonblick av samförstånd och lyhördhet generationer emellan”
- Vasabladet 28.6.2009