Pelle Svanslös är lös

"Den elake katten Måns terroriserar hänsynslöst sin omgivning och sina medkatter. Måns världsbild är förkrympt och snäv. Den som är annorlunda eller avvikande eller opponerar sig är lovligt byte och kan utnyttjas till att stärka Måns egna positioner. Det är alltså lätt att tycka illa om Måns och sympatisera med stackars svanslöse Pelle. Ja, vår föreställning låter faktiskt Måns ha långtgående planer på att ta Pelle av daga. Det är bara medlöparna Bills och Bulls klantighet som gör att han inte lyckas i sitt onda uppsåt. Berättelserna om Pelle Svanslös tar stark ställning mot allt vad totalitära mekanismer heter. Genom att låta förmänskligade katter framföra det här budskapet har Gösta Knutsson skapat en distans som får oss att se allting tydligare.

Bill och Bull är två patetiska töntar som kanske inte haft så många andra möjligheter i livet än att följa makthavaren Måns. Men resten av kattfolket då? Ja, de är ju medlöpare de också i någon form. Den som tiger samtycker vilket blir allt sannare ju mer hänsynslöst och brutalt makthavaren beter sig. Pjäsens vändpunkt kommer när folket gör uppror mot Måns. I vår analys av pjäsen handlar det om rena lynchstämningen. Om en gång Måns varit beredd att ta livet av Pelle så är det också logiskt att Måns svävar i livsfara när han förlorar makten. 

Som det ser ut i världen är den analysen knappast så långsökt. Men det finns hopp. Gammel- Maja står för visdomen, toleransen, humanismen. Ni är inte ett dugg bättre än Måns som ni bär er åt, säger hon varvid folket skamset besinnar sig. Det blir istället rättegång. Måns lovar bot och bättring och skall integreras i det nya, demokratiska och lyckliga kattsamhället. Han blir en katt bland andra katter…eller?

Jan Levins dramatisering av Gösta Knutssons historier gör figuren Måns mer komplex än man vant sig vid att se den. Måns har en nyckelreplik under rättegången. Ställd mot väggen kommer han med följande förklaring: …det är ju så att man känner sig ensam ibland och vill dra igång lite häftigare prylar. Och då tar man kanske i för mycket. Och så är jag avundsjuk på alla er familjekatter som har det så bra och får allting gratis. En annan får ju fixa det mesta själv och så…

Självklart är det oacceptabelt att Pelle mobbas för sitt utseende. Självklart är det upprörande att Måns försöker ta livet av honom. Självklart är det rätt att diktatorn Måns störtas. Vem är det som segrar till slut? Jo, Pelle. Han fortsätter att leva ett privilegierat liv, och dessutom vinner han prinsessan, Maja Gräddnos. Däremot är det rätt osäkert vad som sker med den detroniserade Måns och hans stackars drabanter Bill och Bull. Också figuren Pelle har flera dimensioner. Ja, man kan till och med säga att Pelle i vissa avseenden är ganska odräglig, bortskämd som han är. Jan Levins text är alltså allt annat än svartvit även om den klart tar ställning mot våld och förtryck i alla former. Den visar att totalitarismen får sin näring ur likgiltighet, fördomar, rädsla, ojämlikhet, okunskap och utanförskap.

Är vår version av Pelle Svanslös då en barnpjäs? Naturligtvis. Den är också en barnpjäs. Inte bara för att barn har lätt att skratta åt roliga figurer och dråplig situationskomik utan framförallt därför att barn har en så stark empatisk förmåga och en så intuitiv känsla för rättvisa. Det är ju egenskaper som vi vill att de bibehåller och visar också som vuxna.

Så välkomna allihopa! Vi hoppas ni får en riktigt givande stund med Pelle, Måns och gänget. Och om det emellanåt blir för kusligt så håll mamma eller pappa stadigt i hand. Allt reder nog upp sig till slut."

Tom Wilhelms, regissör

Rollista